lever du?

Lever jag?
Njaa, tvek.
Jo fast ja.. fast nee. thyp.
Ungefär låter det i mitt huvud när jag tänker den frågan. Hur fasen lever man sitt liv? Det finns många olika sorters typer av liv, och många olika sätt att se på hur man lever sitt liv. Jag tror egentligen att det enda rätta är att leva efter the code: "bättre att ångra nått man gjort än att ångra något man inte har gjort". Tyvärr lever jag efter den rätt uselt. typ som i torsdags. Oh maj God. Eller ännu värre förförra torsdagen, dubbel-Oh-Maj-Gad.

Jag tror jag lever mitt liv så som jag jag tror att man skall leva. Likosm tar inga risker, chansar inte alltför stort, kör på säkra kort liksom, that kind of stuff. Men det är rätt dåligt av mig, va fan, det är ju vad livet är egentligen. Det är ju det som är så roligt egentligen. När det händer grejjer. Inte när livet följer den normala ramen eller rytmen.
Men alla har väl en ungefärlig mall hur man vill att livet skall vara, i stort sett. MEN det är ju när livet avviker från den mallen, det är dom gångena man minns extra bra, och som gör livet värt att leva, spelar ingen roll egentligen om det är dåliga eller bra saker. För allting som händer utvecklar ju oss som personer, och gör oss till dom vi hittils är.
Asså det här är nog ganska flummigt, men i mitt huvud låter det bra. Ni som läser o störs, sluta läs.
Flummigt tänkande just från ett litet sms.
SMS ftw.
Så egentligen borde jag nog uppriktigt svarat nej på det där sms:et, egentligen. Men så är jag juh moa. moa som lever livet lite sådär halvt. Mer än vissa dock, men mindre än andra.
För att citera Cicci "Vad spelar saken för roll om 100 år?".
Sant.
Mycket sant.
Okej , nästa gång kör vi så att det ryker.
Thyp.

Puss på er!