sönda

hej,
Det här vart en USEL helg. Men det är mest för att jag antar att alla har haft en über-faboulous-helg tillskillnad från mig. I Fredags var jag verkligen pepp på att gå ut, men hade inte riktigt någon som ville gå med mig, eller jah, vill och vill, handlar mest om att inte ha råd. I lördags jobbade jag, och hade dessutom skitont i halsen , så var noll-komma-noll-noll pepp på att gå ut dessutom när Stefan berättade om hur mycket folk det kommer att vara ute o festa, var självmord nära. Nee, inte rikigt.
Men det fick bli lugn hemmakväll även på lördag, självaste halloween-kvällen. Helt plötsligt känner man sig så fruktansvärt ensam, när man vet att alla andra e ute o festar gärnet o har skitkul.
Kul för mig.
När man upptäcker sig själv i tv-soffan och bläddrar mellan Stjärnor på Is på tv4 och nån annan B-film i nån annan kanal, på en lördags kväll, o inte vilken som helst utan Halloween, så tänkte jag mest; "Jah, vilket lyckat liv". Kanske lite fel inställning. för jag menar det var ändå första helgen på jag vet nte hur länge som helst som jag inte druckit nått eller festat. Lite tragiskt ändå. Attt jag blir helr depp för att jag inte festat nått på _1_ helg.
Man vill ju inte vakna upp en dag o tänka; "Shit, jag har blivit alkis". Tror dock att risken är liten, men den finns fortfarande.
Det jag vilel få fram med hela inlägget var att jag har kännt mig rätt ensam hela helgen, och jag gar också komit på att det nog är en av mina största rädslor; att bli lämnad...ensam...kvar.
Inte rädd för att vara singel, det vet jag allt för väl hur det är, jag klarar mig bra själv, har inte ont utav att vara ensam då o då. Men att inte ha kompisar osv. För det vet jag också hur det är, och det är nog det mest fruktansvärda som finns.

Nu skall jag smyga iväg o kolla på veckans Gossip Girl^ bästa programmet på hela veckan. Lätt. Hade velat ha alla kläder de använder i serien typ också, o se ut som Leighton Meister. Lätt. Aja, Taa-taa